Recept på en pilbåge:
Fäll ett lagom stort träd av lagom sort. Kapa i lagom längder. Lagra lagom.
Lagom 1 = 2-4 dm i diameter. Lagom 2 = ask eller alm. Lagom 3 = 2 m. Lagom 4 = 6-12 mån
Fast om du tycker lagom är något annat så varför inte prova? Det går säkert bra.
Bågbyggandets kärnverksamhet.
Det allra roligaste och mest spännade momentet är tillering.
Det är nu man trollar fram träbitens själ och den blir till en pilbåge.
Eller för alldel även möjligt att man "förädlar" samma träbit till enbart spån och ved.
Detta momentet var också det som tydligast visade vem som gjort hundratals pilbågar och vilka som gjort noll.
Innan bågen är redo för arbetet i tilleringsbrädan har bågbyggaren gjort golvtillering.
Det innebär att man mot golvet och kroppen känner på en lem i taget och ser hur den böjer.
Ser det bra ut så är den redo att detaljgranskas i tilleringsbrädan.
Att särskilt tänka på både vid tillering och skytte är att inte hålla en selfbåge uppsänd mer än ett ögonblick.
Man riskerar annars att bågen följer strängen, dvs blir konstant böjd.
En modern glasfiberbåge tål detta så oerhört mycket bättre än en ren träbåge.
Roland skrapar av lite till. Sickla, kolla, tillera, hyvla, sikla, putsa, kolla, tillera...
Foto Björn Berndtson
Tillering leder till att man angriper speciella delar av lemmen. Sen kollar man och om man är nöjd
ny så blir det ny tillering.
Men givetvis blev man själv inte nöjd vid tilleringen så på det igen.
Och blev man själv nöjd så var säkerligen inte Alexander det.
Ut till täljbocken igen. Spännade eftersom effekten av justeringen kan vara ingenting, ingenting och
så kan den plötsligt komma efter ganska små insatser.
Som nybörjare saknar man känsla för hur mycket man kan ta av per gång.
Ungefär som att kapa bordsben. Blir det fel får man kompensera på andra sidan och bågens styrka faller för varje putsning.
Högerhand vrider kardelen ut från kroppen. Sen läggs den tvinnade kardelen över den andra in mot kroppen.
Foto Roland Bexander
Strängen till vår snärtiga fornbåge tillverkades passande nog av lintråd med hjälp av bivax.
Tricket med strängtillverkning: Tvinna bunten som bildar en kardel åt ett håll.
Tvinna sen kardelarna åt motsatt håll. Simmsalabim så håller de ihop varandra.
Bosse Lindberg född 1932 visar upp skytte i egna trädgården mot egentillverkade roliga mål.
Bågen är en 50 punds träbåge av ask som han gjort våren 2009 hos Allexander Ravenna i Vanstad.
Dekorationsmålning med mönster inspirerad av indianstammar från Kalifornien.
Drapa
En drapa är ett kväde som riktar sig till en hövding av hög ätt.
Och ett kväde är ju en hyllningsdikt i vikingastil gjord i sitt speciella versmått.
Blev kvädet uselt så slängde man ut skalden men blev det bra så hyllades han med mycken ära och säkerligen även mjöd.
Av ask och embla bågen
vuxen, lätt att bära
med, pil och båge träffar målen
siktade, från spända strängen
tonen, pilens fibrer sjunger.
Hans namn i vida kretsar spritt
Varenna, Alexander uti Klockaregård
Svetsar samman, vänskapsband med kunskapen
om bågar, bästa råden alla fått.
Vi lärde träbågarnas natur
och tålmodigt i asken tälja
en tråd av lin och pilen rak av fur
om detta hörde vi vår mästare förtälja.
Bo Bosson Ormväs
(Alias Bosse L.)
Mjöd
Vi blev bjudna på hemlagad mjöd av Alexander. En vällagrad (= bortglömd) dunk hade hittas i skafferiet.
Den som läser detta tror kanske att det smakade ungeför som beskrivningen ovan indikerar.
Icke så - ytterligt njutbart. Jag gissade själv på att det var en Sauternes ty man kände en behaglig aning av
något Botrytis-liknande.
Botrytis cinerea är den mögelsvamp som kan angripa vindruvor och torkar ut dem.
Druvjuicen efter pressning saknar då mycket vatten och sockerhalten blir därmed jättehög.
Tokajer och Sauternes görs på detta sätt.
Eftersom mögliga livsmedel vanligen inte låter så attraktivt så kallar man just denna mögelsvamp för "ädelröta".
Mjöd görs även det på något jättesött, nämligen honung.