Bågjägarexamen Åland 2006
Denna artikel är infördes i Svenska Bågjägareförbundets tidskrift Bågjägaren 2007 nr 1.
Vi var ett gäng på 22 förväntansfyllda jägare som åkte till Elviras hotell en halvtimmas bilfärd ifrån Mariehamn på Åland. Några kom från Sverige, några från Finland men de flesta naturligtvis från Åland.
IBEP, International Bowhunters Education Program, är en tilläggsutbildning för jägare med jägarexamen. Alla var alltså erfarna jägare men bågskyttebakgrunden var olika. Några hade jagat med båge förut men de flesta hade bara övat på tavla tidigare.
Det här är en bågJAKTSkurs och ingen bågSKYTTEkurs. Teoridelen går visserligen bra att ta som nybörjare men du blir inte godkänd bågjägare för än du övat upp din färdighet med pilbåge.
Förväntansfulla elever samlar sig inför första lektionen. Alla foto Roland Bexander
Lördagen började med att kursledaren och ordföranden i ABA, Alandia Bowhunting Association, Roger Pettersson, hälsade oss välkomna. Som övervakande kursledare fanns även Anders Gejer, ordförande i European Bowhunting Association och utbildningsansvarig i Europa.
Ett sekundärt syfte med kursen var nämligen att Roger skall i fortsättningen själv ansvara för de Åländska bågjägarnas utbildning.
Bågar
Efter en historisk återblick på bågskytte gick vi in på hur utrustningen kan se ut idag. Anders visade långbåge, jaktrecurve och compoundbåge.Den senare som är en amerikansk uppfinning från 1966 är den helt dominerande bågtypen idag för jakt. Denna kan en van gevärsskytt lära sig att hantera och träffa med efter relativt lite träning.
I alla fall i jämförelse med traditionella bågar (långbåge och recurve) som kräver flera års träning för att nå upp till en sådan färdighet som krävs för jakt.
Pilar och spetsar
Pilar för jakt och inte minst pilspetsar för jakt visades. Alla som fått sår vet att det blöder först ymnigt men slutar ganska snart. Blodkärlen drar ihop sig och blodet levrar sig och hjälper till att stoppa blödningen.Svårast att sluta blöda har dock alltid skärsår. Allra värst är det om det görs men en vass kniv.
Detta faktum är viktigt att känna till vid bågjakt. Pilen måste vara vass, vass, vass. En sådan sårskada leder till snabb förblödning. Samma pil fast trubbig leder inte alls till samma ostoppbara blödningar.
Tredje fr.v. Anders Gestberg, Qvarfordt, Lundberg och Daniel Eggertz sitter i klassrummet.
Vi fick se en mycket pedagogisk demonstration:
På en liten fyrkantig ram var gummiband spända båda ledderna. En pil med slöa eggar kördes igen gummibanden. De rullade längs eggen och endast ett gummiband gick av.
Sedan gjordes samma sak med en likadan pilspets förutom att denna var vass. En mängd gummiband skars av och sprätte iväg. Efter att ha sett detta så kommer vi alla att ha vassast tänkbara spetsar när vi går på jakt.
Moderna jaktspetsar är också ytterligt vassa och många har utbytbara skär lika vassa som skalpeller.
Smyga och vaka
Om man jämför med krutjakt så kan man säga att bågjakt sker på hagelavstånd. Smygjakt och skytte från jakttorn är de dominerande jaktformerna. Kamouflage är därför ännu viktigare än vid krutjakt. Vi fick se ett exempel på en modern kamoflagedräkt: komposthögen!
Anders Gejer undervisar. Lägg märke till kamuflagedräkten som häger i bakgrunden.
Dvs sitter man stilla så liknar man en hög med gamla löv. Dräkten är 3-dimensionell. Den har inte bara ett naturtroget mönster med löv utan den har löv som hänger! Måste ses! Tja, om man ser den alltså.
Flyttbara jakttorn, s.k. tree stands är det som används mest i USA där man ofta jagar på allmän mark. Eftersom jakt från torn är den mest effektiva jakten så är det inte förvånande att höra att fallolyckor är den vanligaste olyckstypen. Man skall alltså använda säkerhetssele när man klättrar i trädställningar samt alltid hissa och hala pilbågen i en lina när man väl är på plats i tornet.
Klättra aldrig med bågen och pilarna!
Taktik
Vissa grundförutsättningar är ju lika oavsett om du använder kula, hagel eller pilar. T.ex. att det längsta avståndet som man kan skjuta på är alltid det som skytten själv behärskar.När du placerar ett jakttorn för krutjakt så hamnar det oftast i kanten av en åker eller ett hygge. Man ser bra och bevakar ett stort område. Sittande med stöd så kan man skjuta goda skott på långa håll.
För bågjakt så hamnar dock alla djur lätt utom skotthåll. Rådjur har ju för vana att spana i skogsbrynet för att sen ganska raskt springa relativt långt ut på åkern direkt.
Nytt tankesätt för gamla krutjägare lärdes ut.
Bågjaktstornen placeras istället c:a 15 m ifrån de viltväxlar som leder fram till betesplatser eller områden för vila. Oftast finns en djurstig innanför åkerkanten och runt åkern. Den skall bågjägaren bevaka.
Gärna där stigarna delar sig eftersom djuren har en tendens att stanna till där och kolla framåt att kusten är klar i båda riktningarna. Ett torn här i skogen ger skytten kanske bara 30 m sikt så det är mindre utsikt att sitta och begrunda.
Men å andra sidan ger denna placering dig skottchans på nära håll jämfört med tornet i kanten.
Skottchans
Även bågjägaren letar efter att sätta skottet genom båda lungorna. För krutjägaren innebär det att en ren bredsida är bäst. Men även lite snett framifrån fungerar medan snett bakifrån är något man helst undviker eftersom man inte på villkors vis vill riskera att träffa vommen.Bågjägaren måste även ta hänsyn till att han/hon inte står i blickfånget när man drar sin båge. Rakt sidoskott fungerar alltså endast när djuret betar eller har huvudet dolt bakom vegetationen. Snett framifrån är dåligt av flera skäl. Dels har djuret huvudet i din riktning så du kan förmodligen inte ens dra bågen utan att avslöja dig och dels skyddar skulderbladen bröstkorgens lungor.
Snett bakifrån
Bäst är faktiskt snett bakifrån! Quartering away. Huvudet är riktat från dig. Djuret har svårt att se när du drar. Skulle pilen råka gå igenom vommen innan den far igen lungorna så har det ingen betydelse.Pilen agerar i kroppen helt annorlunda än vad en kula gör. Kulan skulle antagligen splittras i vommen och medföra en tryckvåg som impregnerar bukhålan med vominnehåll. Jämför med att skjuta en kula i vatten!
Jaktspetsen skär däremot genom vommen med lätthet. Pilen fortsätter därefter på snedden genom bägge lungorna och vi får faktiskt ett ännu längre ymnigt blödande sår än med en rak sidoträff.
Eftersök på pilskjutet vilt
I Sverige brukar man generellt säga att man väntar en timma innan eftersöket påbörjas. Fast egentligen bör man ju ta hänsyn till hur skottet har tagit.Vid bågjakt börjar man som vid all jakt med att efter skottet memorera flyktvägen och lyssna om man kan höra djuret gå ikull. Sen efter 15 min kan man klättra ner ur tornet för att göra en skottplatsundersökning.
Det är lättare att hitta pilen om den har en vit nock och ljusa färger på fenorna. Eftersom hjortdjur är färgblinda så kan fenorna vara t.ex. röda eller orange utan att vara iögonfallande för vårt byte.
Rast mellan lektionerna. Till vänster Kaj och längst till höger storviltsjägaren Friman.
Visar undersökningen att det verkar vara ett bra lungskott väntar man ytterligare 15 min, d.v.s. summa 30 min. Har man skjutit på t.ex. ett rådjur kan man förvänta sig att den ligger död av blodförlusten inom 30-50 m från skottplatsen.
Visar skottplatsundersökningen att det är ett bukskott bör man vänta 3 timmar. Det är nämligen den tid det tar för en bukhinneinflammation att blomma upp. Vildsvin är det enda djur som kan överleva något sådant.
Andra djur typ rådjur kommer man att återfinna döda i legan. Vi undviker alltså att gå på djuret allt för snabbt så vi inte trycker upp den ur legan och därmed får den att gå iväg långt.
Observera att denna biologiska sanning kan komma i konflikt med lokala bestämmelser. Tex. i Sverige idag så skall eftersöket enligt lag påbörjas inom två timmar. Inte optimalt således. Den generella regeln slår snett i ett sådant fall.
Om fångstskott behövs så skjuter man med båge en pil genom brösthålan.
Trädställning
Klättring med jaktställning förberedes. Kursledaren Roger sätter på sig säkerhetsselen.
Andra dagen visades en självklättrande ”tree stand”. Dvs. man klättrar själv med den.
Man står upp och lyfter upp överdelen och hakar fast den.
Den fungerar som stolpskor kan man säga. Man hakar fast överdelen (blivande sittdelen) en meter ovan fotdelen där bägge benen späns fast.
Sen sätter man sig på överdelens ytterräcke och lyfter upp fotdelen med fötterna. Sen häver man sig upp med armarna på sittdelen och drar upp fotdelen som hakas fast men nu 1- 2 dm högre upp.
Man ställer sig på fotdelen och lyfter upp överdelen lika långt. Sen börjar man om och häver sig upp på sittdelen.
Kan låta obegripligt krångligt men det är inga konstigheter alls bara man tränat en gång. Man kan alltså lätt klättra upp till valfri höjd bara man hittar en lämplig trädstam utan grenar.
Fördelarna är uppenbara. Man kan snabbt få ett jakttorn på en ny mark eller på den för dagen bästa stället. Men återigen bör man påminna sig att inte hoppa över att ha en säkerhetssele kopplad till en lina runt stammen.
Själva klättringen är det farligaste momentet (om man slarvar) när det gäller bågjakt.
Skiftligt Prov
Nu var det tid för det teoretiska provet vars upplägg påminde mycket om vårt svenska prov för jägarexamen.
Anders Gejer rättar proven. Anders Gestberg med kepsen väntar på domen.
Varje fråga hade tre svarsalternativ där det gällde att välja rätt. Själva frågorna höll god kvalitet och var vettiga. Kort sagt: Detta bör man kunna om man skall hålla på med bågjakt.
Skjutprov
Sista kursdel innan avslutningen var skjutprovet enligt Åländskt system. Målen som föreställer jaktbart vilt skall träffas i vitalområdet (hjärta/lunga). De stod uppställda på 5 till 25 m. Fem av sex mål skall träffas.
Samma krav på träff oberoende om man skjuter med compound eller traditionell båge (rekurve eller långbåge). Provet genomföras med den bågtyp man skall jaga med.
Det viktiga är att jägaren använder rätt sorts pil och träffar på rätt ställe. Bågtyp är valfri bara man klarar provet. Låter väl klokt eller hur? Alla sköt compound vid detta provtillfälle.
Denna kurs råkade gå av stapeln en vecka innan de åländska bestämmelserna trädde i kraft för första gången.
Alla ålandsjägare måste därför göra om samma skjutprov igen efter den 1 augusti. Framöver förmodas man göra proven årligen runt den här tiden innan jaktsäsongen börjar.
Vilket är värst: Vänta på sin tur eller göra skjutprovet? Jesper är nästa. Qvarfordt tar en lugnande cigarett. Jocke kliar sig i huvudet.
Med godkända skriftliga och praktiska prov så var vi kvalificerade för att få vårt efterlängtade ”Gula kort”.
I det här fallet betyder det inte att vi fick en varning utan jag menar givetvis vårt ”Bowhunter Education” utbildningsbevis.
Några tankar
Anders har hållit denna kurs otaliga gånger och är helt enkelt genuint kunnig vad det gäller jakt och speciellt bågar och bågjakt. Roger brinner verkligen för bågjakt och han har tagit flera års erfarenhet med sig hem från USA. Lyckosamt för Åland att få en kursledare på plats som verkligen vet vad han talar om.Det är motiverat med en tillägsutbildning för bågjakt. Inte så att det är särskilt komplicerat med bågjakt utan bara det att man måste känna till vad som är lika och vad som är annorlunda.
Man jagar på ett sätt med kula. Man jagar på ett annat sätt med hagel och på ett tredje sätt med båge. Konstigare än så är det inte och alla sätten är effektiva och alla är roliga på sitt sätt.
Själva bågjakten blir sen givetvis mer tålamodskrävande av det faktum att man måste komma mycket närmare viltet än vid tex. smygjakt med kula. Man måste tänka ännu mer som villebrådet. Bara positivt eller hur? En större utmaning alltså!
Gå På Kurs!
Anders Gejer och Marcus Nordberg från Näringsavdelningens enhet för jakt- och viltvård i Ålands landskapsregering.
Det är Marcus som är författaren till det mycket välskrivna Åländska regelverket. Läs mera.
Vid pennan:
Roland Bexander, 55 år, har jagat sedan tjugoårsåldern.
Favoritjakt är smygjakt efter rådjur. Starkaste jaktminnet är från en leopardjakt i Tanzania.
Sedan några år tillbaka håller Roland Jägareexamenskurser i Nacka.
Bågskytte började Roland med i oktober 2005. Vann 2006 års Svealandsmästerskap i Tavelskytte med en 45 punds Långbåge och satte nytt distriktsrekord och nytt Svealandsrekord.
För jakt har Roland en 70 punds Bowtech Tomkat.
Ovanstående artikel är införd i Svenska Bågjägareförbundets tidskrift Bågjägaren 2007 nr 1.
Svenska BågjägareförbundetBågjägarexamen i Sverige. Läs mera.