Selfnock

LångbågeRecurveCompoundJämföraTräpilarSelfnockVeteraner

























Foto Owe Lindh

I Sverige får aluminium och träpilar användas på tävling med långbåge. Vid medeltidsskytte skall bara träpilar användas och plast nockar är inte tillåtna eftersom de var så sällsynta för 700 år sen.

Nocken skärs då ut direkt i själva pilskaftet. Detta kallas selfnock.


Material



Foto Owe Lindh

Ett träskaft behövs givetvis. Vad som underlättar arbetet är en bänkfräs och en jigg fastsatt på en liten skiva.


Fräshuvud



Foto Owe Lindh

Fräshuvudet är två skärblad som i ett drag ger den önskade nockskårans bredd.


Jigg



Foto Owe Lindh

Skaftet placeras i en hållare, s.k. jigg. Man låter skaftet sticka fram lik långt som man vill ha nockskåran djup.

Lägg märke till ådringen i skaftet. Nockskåran skäres tvärs ådringen. Pilen kommer då i sådant läge att där dess styvhet eller spine är som störst.


Fräsning



Foto Owe Lindh

Jiggen är fäst på en träplatta som förs mot ett anhåll förbi fräsen.



Foto Owe Lindh

Ett drag räcker.


Nockskåran



Foto Owe Lindh

Snygg skuren träskåra i centrum av pilen.



Foto Owe Lindh

Färdigfräst nockskåra klar för finputsning med sandpapper. Vi vill runda av nockskårans botten så pilen inte sliter onödigt på lindningen. Sist men inte minst vill vi justera skårans bredd så att nocken nyper lagom om lindningen.

Kvar sen är att göra en stärkande lindning just nedanför selfnocken.

Kuriosa: Det finns ytterligt få arkeologiska fynd av stenålderspilar. Några gjorda av hassel har dock hittats i en grund havsvik i Danmark. På stenåldern låg givetvis boplatsen på torra land. Deras nockskåra är skuren 45 grader mot ådringen.

Dvs en kompromiss mellan spine och risk för nocken skall splittras vid pilens avfyrande.

"Moderna" selfnockar lindas med tråd neranför nocken för att öka nockskårans hållbarhet. På de gamla danska pilarna fanns inga spår av lindningen eller fjädrar bevarade. Men nog hade de fjädrar på den tiden. Och de kunde vara limmade/lindade eller fästa med båda metoderna.


Förstärka selfnocken

För att skydda skaftet från av att splittras av strängens kraft måste en selfnock förstärkas. Det kan ske på två sätt.

- förstärkande inlägg i nockänden. T.ex. kan man inan nockskåran sågas såga ett snitt tvärs skårans riktning. I denna skåra limmar man fast en skiva av något hållbart material som t.ex. buffelhorn.

- förstärka skaftet med en lindad träns av tråd. Lindningstråd eller tandtråd kan användas.
Det är ett enkelt och snabbt sätt.

Fuskträns

- man kan även trä över en krympslang och värma den på plats. Snabbt och enkelt så det förslår. Men skall man använda plast så är det definitivt enklare att montera en plastnoch från början. Därmed kan man helt slippa problemen med selfnocken helt och hållet.

Den sista metoden är nog mera aktuell när man gör eldpilar som bara skall avfyras ett fåtal gånger. Då har man heller inte krav på medeltida utseende på sig.

Träns



Första öglan. Foto Roland Bexander

Klipp av c:a 20 cm lindningstråd. Lägg en ögla nära nocken. Håll i den med tummen.

Detta första monent ser fruktansvärt enkelt ut. Men innan man är van är det starten man tvingas göra om gång på gång.



Linda på. Foto Roland Bexander

Sen lindar man varav efter varv,



Så här skall det se ut under tummen. Foto Roland Bexander





Färdiglindat. Foto Roland Bexander

Linda valfritt antal varv. 8-10 varv brukar bli bra. Se till att du slutar nära nockskåran. Men inte så nära att eventuella justerande tag med en rundfil kan nå lindningen.

Stick in lindningsändan i öglan.



Dra åt. Foto Roland Bexander

Nu drar vi i den undre trådändan för att fånga in lindningsändan.



Klar för klippning. Foto Roland Bexander

Vi dra hårt i bägge ändar. Nu dras ändarna in under redan hårt dragna lindningar.



Färdig träns. Foto Roland Bexander

Klipp av bägge ändar och du har nu en stark lindning.
För att helt hindra tränsen att gå upp säkrar man lingdningen med en droppe lim. Eller så tränsar man innan lackering. Det säkrar ju även det lindningen.

Rätt gjord så blir den mycket hållbar även utan säkring (men vem vill chansa).

Som vanligt gäller att det man kan går snabbt och lätt.

Redan efter ett par tränsar har man blivit så van att det går säkert och bra att göra en träns. Och man kan omöjligen begripa att man tyckte det såg krångligt ut att tränsa tidigare.


Gå till toppen av sidan